Tack för kaffet!

Godafton alla där ute i världen.

Sitter och försöker summera alla intryck, löften och förhoppningar om framtiden.

Kommer ihåg hur det var för ca tre år sedan när jag kritiserade min kommuns sittande kommunalråd för hennes oansvariga sätt att driva SITT Bodaprojekt. För det var/är verkligen hennes projekt. Hon tog på informationsmötet vi politiker hade fullt personligt ansvar för denna vansinnessattsning. Det vi fick höra var att projektet skulle igång till vilket pris som helst. När väl omröstningen skulle ske i fullmäktige var det inte om det skulle dras igång utan hur dyrt det skulle bli för kommunen. Lånet var redan beslutat, det var bara om kommunen skulle gå i borgen för lånet som skulle göra det lite billigare som skulle klubbas.

Projektet kostade ca 40 000 000 SEK och skulle finansieras med inträde från de tusentals besökare som enligt prognos skulle vallfärda till glasmetropolen Boda. Delar av arbetet kom inte ens kommunens företag till gagn då arbete för 19 000 000 SEK beställdes av företag utanför kommunen utan giltig upphandling.

Vi begärde vid ett flertal tillfällen rapporter för kostnaderna för projektet men dessa uteblev och frågetecknena kvarstår vad denna satsning egentligen kostar oss kommuninvånare varje år.

Enligt sista numret av Emmaboda Tidning går verksamheten i Boda med förlust på 4 500 000. 

Det finns också fakta som gör gällande att kommunen har ökat sin skuldsättning med 63 000 000 under mandatperioden och någon amoteringsplan verkar inte finnas.

Jag ryser vid tanken på att överlåta denna skuldsättning till mina barn och deras/mina barn/barnbarn.

Det är nu dags för andra bullar och en ny styrning med ansvar och kontroll på kommunens ekonomi att få ta över. En sån styrning skulle även resultera i mer valfrihet för oss invånare både inom skola och äldrevård. Den kommer också ge oss fler attraktiva boendemiljöer och möjligheter till att påverka våra egna liv.

Häromdagen stod fru kommunalråd på stationen och serverade kaffe till alla oss pendlare som varje morgon rusar till och från våra respektive tåg och anslutningsbussar. En trevlig gest men inget som någonsin kommer få mig att lägga min röst på hennes parti. 

Jag kom på mig själv när jag svalde sista klunken att jag glömde säga tack.

Jag vill i och med detta tacka fru kommunalråd för kaffet och jag hoppas att detta var sista gången jag tilltalar henne med den titeln.

Se gla'r ut / H

Från mopedist till pendlare

Ja men jodå, så att, gör ett försök att komma igång igen.

Hade en vision om bättre uppdateringar på denna sida. Men. Bidde inte riktigt så.

Det som hänt sen sist är omvälvande, nytt och spännande.

Jag har dragit mig ur kompanjonskapet och egenföretagarrollen till förmån för en tjänst som VVS-lärare på Törnströmska gymnasiet i Karlskrona. En våt dröm går i uppfyllelse. Att få lära ut ett ämne som man känner att man behärskar och känner sig tämligen säker på.

Tillträdde förra tisdagen och har sedan dess planerat och förberett mig så mycket det går för att nästa vecka när det drar igång på allvar stå så rustad det går för att riva igång.
Efter ett hundratal handskakningar och lika många välkomnanden känns det som att jag är en i gänget.
En värld som inte är helt ny för mig efter Bildningsnämndsuppdraget, uppdrag i CSO:s skola- näringslivsgrupp och barn i skolålder, men som ändå inte har upplevts från katederhåll.
En känsla av spänning och nyfikenhet som den som ska leda och vägleda eleverna. Alla kanske inte har de allra bästa förutsättningarna eller största intresset av att gå i skolan men dessa ser jag som den största utmaningarna att få ta mig an.

Eftersom jag kommer direkt från verkligheten för det som väntar studenterna efter 3 år så vet jag vad som krävs för att kunna kalla sig VVS-montör och detta hoppas jag kunna förmedla till mina elever.
Jag har en bild framför mig i alla fall. Ventilerat den med mina nya kollegor och de tycker den verkar sund. Hoppas eleverna tycker det också.

Tur att jag känner mig utvilad och nöjd efter semestern. Närmare tre veckor på sjön i båten tillsammans med familjen har fått mig att se fram mot hösten med tillförsikt och fulla energidepåer.

Välmående och nöjd med att äntligen uppdaterat denna sida kryper jag ner och inväntar sambons utstämpling från sitt kvällsskift på Xylem.

Se glár ut // H

Våryra

"Våren är den härliga tid då alla skyndar sig ut i det fria för att få andas nya friska avgaser."

I år har våren låtit dröja på sig men jag tycker nog att man nu kan skönja dess ankomst. Äntligen!!
Aldrig har presseningen legat på båten så här länge och den kommer att få ligga på ett par veckor till. Inte för vädrets skull men för att planerna för de närmaste helgerna inte går i vårrustningens tecken.

Det är vid dessa rustningsdagar man brukar kunna andas in avgaser i de friska vårvindarna på grusplanen med ett par hundra andra båtägare som väcker upp sina vinterkonserverade maskiner efter vinterdvalan. Kanske inte alltid de nyttigaste gaser man andas in men ändå så uppfriskande för man vet ju att det snart är dags att få bege sig ut på det stora blå igen.

I år med en förhoppning och dröm om många sköna lata dagar med mängder av soltimmar och badtillfällen. Detta är visserligen årligen återkommande känslor men i år känns det som det verkligen behövs efter denna långa envisa vinter.

Sjösättningen är planerad till mitten av Maj och det är inte nån ko på isen än för att vi inte ska hinna få till allt med vaxning och målning. För det som blir kvar kan vi alltid fixa när pärlan ligger i vattnet.

Ha en fortsatt härlig helg vänner så hörs vi på måndag för imorgon kommer ingen tidning och därmed inte heller nåt nytt citat.

Se glár ut!
// H

Medelåldern. Är jag drabbad?

"Medelåldern är den tid då man är tillräckligt gammal för att veta vad man inte bör göra, men tillräckligt ung för att göra det ändå."

Dagens citat kunde inte vara enklare att skriva om.

Frågan jag har ställt mig inför sommarens kommande födelsedag är om jag nu tar klivet in i medelåldern. Vad är den och hur kan man veta? Jag har haft vänner som hade sin medelålder redan i högstadiet och jag har vänner som är äldre som säkert också är i sin medelålder. Förstår att det rör sig om nån form av genomsnitt men var går gränsen för mig?
Många säger att livet blir bättre efter 40 men mitt liv blev bättre redan när jag var 38,5. Det var då jag träffade min fantastiska sambo och det tog inte lång tid innan jag insåg att detta är henne jag vill dela resten av mitt liv med. Lite som en ungdomsförälskelse faktiskt. Och då närmade jag mig ändå medelåldern. Eller?

Jag vet för det mesta vad jag gör eller bör göra men det kommer med all säkerhet att finnas stunder då jag inte har en aning i det ena eller det andra. Är jag då fortfarande tillräckligt ung för att kunna säga, ooops?

En sak är jag alldeles säker på och det är att jag/vi är tillräckligt unga (sambon är bara 3 månader efter) för att hitta på saker som vi egentligen inte bör göra. Men det skiter jag faktiskt fullkomligt i.

Just nu leker livet och jag tänker bara njuta oavsett ålder och/eller vetskap om vad man bör göra.

Se glár ut
// H

CTRL+ALT+DELETE

Att försöka sig på en sammanfattning om vad som hänt sen sist skulle bara bli en upprapning i punktform så det hoppar jag över.

Men jag kan nämna att sammanslagningen av våra bon har löpt väl ut med dragiga fönster och kalla golv under vintern. Likaså har de båda Linköpingsresorna och de lika många provtagningarna däremellan passerat utan komplikationer. Höstens hårda arbetsbelastning och närståendes livsaslutande kamp mot sjukdom fick mig att ta beslut om att lägga politikerkarriären på hyllan och i stället lägga den tiden på mina nära och kära, men jag kommer inte va tyst för det. Åsikter och sympatier finns kvar.
Julen som sedan många år har varit årets tyngsta tid avlöpte med en fantastisk värme och glädje. Ser redan fram emot nästa.
Nyår innebar ringmärkning och känslan av fördjupad samhörighet blev "på riktigt".
Framtidsplanerna/drömmarna tar form och känslan är fantastisk.

Tanken med det upptagande bloggandet har jag haft länge och dagens citat i morgonens blaska kommer ligga till grund för inläggen här på sidan. En blandning av egna erfarenheter/upplevelser, tankar drömmar, ideér, känslor........

Hoppas på ett igenkännande citat imorgon bitti som uppstart på denna idé.

Fram tills dess nanar jag kudden och längtar efter att Xylems kvällsskift får stämpla ut och jag får sällskap till gryningen då jag grenslar moppen och beger mig till jobbet.

Ser glá ut

// H

Orolig för skeppsbrott

Många tankar bubblar i rörmokarn´s skalle.

Är det så att fru kommunalråd i Emmaboda redan i sin tidigare karriär som simlärare insåg vad som skulle hända med det sjunkande kommunskeppet Emmaboda. Affärer som stänger, folk som flyttar från oss, en allmän taskig stämning på byn och oroliga småföretagare som inte vet vad framtiden döljer i sitt sköte.

Frågan många inklusive mig själv ställer sig är om hon även i rollen som kommunens starke kvinna kommer stå där med handen under hakan för att undvika kallsupar på sina ”elever” eller kommer hon ta sin tillflykt till sitt andra boende i grannkommunen med havsutsikt och sitta där på en sten i Kalmarsund likt den lille havsfruen och se på när skeppet sjunker och invånarna flyr som skeppsråttor?

Hur ska alla de småföretagen runtom i kommunen som står inför ett generationsskifte locka någon att ta över de ack så viktiga och tillräckligt många livbåtar som gör detta en gång så stolta kommunskepp med en slogan som lyder ”Emmaboda i våra hjärtan” att även i fortsättningen kännas som det tryggaste fartyget i den svenska kommunskeppsflottan?

Jag sitter själv i den ena av livbåtarna och gör allt jag kan för att hålla den på stadig köl och även se till att så många som möjligt av de andra små livbåtarna som finns i min närhet håller sig flytande, vilket inte alltid är det lättaste då det på kommunkontoret/kommandobryggan anses viktigare att rädda skeppsskatter av glas och bygga landgångar till gator och torg som knappt någon kan gå i land på.

I min roll som ledarmot i bildningsnämnden som förvaltar den ovan nämnda skeppskatten av glas och som förvaras i ett av kommunskeppets yttre skott har vi från alliansens sida efterfrågat en redovisning om skattens egentliga värde och skottets flytkraft. För lika säkert som skottet är mot intrång/insyn lika osäker är prognosen för hur pass vattentätt det är och vad det kostar att driva.

Det som i dagens samhälle lockar besättning till att bli en stolt matros på kommunskeppet Emmaboda är närheten till service, handel, trygghet och högkvalitativ utbildning.

Vi har vår hemmahamn på lagom avstånd för en dagssegling från Kalmar-Växjö-Karlskrona där det utbildas många nya besättningsmän som efter avslutad utbildning ska mönstra på på något kommunskepp i den tidigare omnämnda flottan.  Men hur lockar vi dom till just vår lilla skuta?

När jag mönstrade på i bildningsnämnden trodde jag att jag gjorde det för barnens/elevernas skull och absolut inte för att driva museum.Ordet kärnverksamhet gillar jag skarpt och det får enligt mig kosta lite mer. Som läget nu håller på att bli så skyddas skeppsskatten mer än de som ska skydda den och skolan har blivit någon slags Taxfreebutik. Det är nåt som måste besökas ombord på ett fartyg men som oftast bara leder till oförutsedda utgifter och impulsköp och i många fall även okontrolerad berusning med en rejälare baksmälla som följd.

Skolan ska bedrivas och bedrivs oavsett väder. Och om det yttre skottet där skeppsskatten av glas förvaras ansetts säkert behöver det inte helgarderas med det som meterologerna kallar växlande molnighet med chans till sol.

Så snälla fru kommunalråd med besättning!

Låt oss inte gå under!

En ny besättning står redo att ta över rodret 2014 men fram till dess gäller det att hålla skeppet flytande och surra livbåtarna ordentligt för det kan bli storm.

Blunda inte och ta kikaren från ögonen där på kommandobryggan för då vidgas synfältet vilket är en nödvändighet för att upptäcka faror även vid sidan om farleden.

Skydda inte er med växlande molnighet och solchanser för som Papphammar en gång sa,

 ”Sverige får väder”. 

Han torkade sig även med Sverige där bak, men låt för den delen inte Sverige torka sig med Emmaboda där bak!

Se gla´ ut // H

Mot ny adress

Nu är hela övervåningen tom på allt som den ska vara tom på. De nya ägarna har köpt en del möbler och dom får stå kvar där dom står. Garaget fyllt med det som ska till miljöstationen på lördag och det som ska till mellanlagringsförrådet är uppställt för att lätt kunna bäras ut.

Har även hunnit med att sjösätta S/Y Juliannie mellan packningsrundorna. I lördags lyftes hon i utan bekymmer trots rejäl blåst och regnskurar. Efter en rek-runda i bil bestämde besättningen såväl gammal som ny att trotsa vädret och flytta henne till sin hemmaplats i staun.Efter lite gung och skvalp så ligger hon nu på nr 214 vid Tallebryggan i Karlskrona. På torsdag blir det påmastning och premiärövernattning efter lite god mat och teater med Filip och Fredrik. Ska bli trevligt som bara den. 

Idag har jag varit i Kalmar på magnet- och lungröntgen inför det stundande 1-årsbesöket i Linköping. 

Se glá r ut // H