Joggingbyxorna fortfarande på och de inre stygnen känns vid varenda blinkning. Min väckande sköterska mötte mig med ett leende å sa att det blev bara två inre stygn och dom har limmat utvändigt. Aha sa jag lite flummig av narkosen men tog ändå informationen som positiv. Börjar svänga lite nu eftersom en liten millimeter av den självupplösande inre tråden sticker ut precis sådär lite retfull så att den fastnar i allt som kallas textil. Hade den suttit i pannan hade den inte gjort sig påmind förrän idag när det var mösspremiär men då det hade ansetts som stötande om jag gått runt med bar underkropp i snart två veckor så har den noterats vid varenda steg sedan utskrivning. Ska ringa imorgon för att förhoppningsvis få till en liten ansning av den. Det kan ju ta ett tag till innan kroppen tar hand om den lille fan för egen maskin.
Nu tänker jag halka runt kvällspromenaden med Ludde innan jag våldtar sängen i ännu ett försök för att sova en hel natt. Det var länge sen sist.
Se glá ut // H
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar