Jag vill ju bara bli jag igen!!!
Känner mig ensammast i världen. Önskar att fler skulle veta hur det känns. Trots positiva besked så har trots allt skiten funnits i min kropp. Det som skulle blivit våran vår har istället vänts emot oss. En kram, en varm famn och att få prata av sig skulle sitta fint. Var finns den när den behövs som mest? Jag vet att jag beter mig konstigt och gapar och skriker men det får faktiskt folk försöka förstå. Önskar att känslan av livräddhet och osäkerhet inför Linköpingsbesöket ska släppa.
Hade i alla fall en riktigt rolig dag igår med karnevalsfirande från 7-24. Förstärkt frukost, kanotrace, karnevalståg och party hela dagen.
Nu tar jag kvällen och ser fram mot kommande vecka. Den är ju inte så lång å det känns skönt.
Se glá ut // H
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar